AVSKEDSPREDIKAN I SVENSKA KYRKAN I KARUNGI

När David vallade sin faders får, och Lejon och Björn kom och tog får ur hjorden, så sprang David efter dem och slog dem och ryckte fåren ur deras käftar, och när Björn och Lejon anföll honom slog David dem och dräpte dem. (1.Sam.17:34¬35).

Denne konung David var en förelöpare till Herren Jesus. Ty på samma sätt vårdar och sköter Herren Jesus sin fårahjord ute på betesmarkerna. Frukta därför inte du trängda hjord fiendens storhet, det är vandringens plågor. Hör och följ Herdens ljuvliga röst, när han genom evangeliets predikan talar till dig! Efterfölj Herden i sanning dit han går, fastän hur farliga platser kommer i vägen.

Om skadliga och farliga pilar kommer emot dig så att du blir sårad, ropa till Herden. Han binder dina sår och gjuter i såren olja och vin, om storm och hårt väder kommer så denne Herde sköter nog vädret, om solen emellanåt mörknar, så nog kör denne Herde bort molnen framför solen. Frukta därför inte för fiendens myckenhet, ty Herren Jesus är med sin hjord alla dagar ända till tidens slut. Låt er heller inte förföras av dem som vill ta bort er frihet och föra er i fångenskap, varpå följer fall! Efterfölj Herdens blodiga fotspår den korta resa som ni ännu har framför er, förrän dörren till det stora fårahuset öppnas och Herrens hjord får börja springa i sions stora rymder! Där har Herrens hjord inga fiender mera, där behöver man inte mera kämpa mot blodshundar och vargar och inte heller känna fruktan för dem mera.

Det här saliga tillståndet väntar nu Herrens hjord, ty Herdens röst hörs börjar kalla dem hem till de eviga betesmarkerna. Var förnöjda, han kommer strax! Den gode Herden är här på jorden, i hans församling finns hans herdegossar, således hans tjänare, som på hans befallning verkar och tjänar i församlingen, såsom aposteln Paulus säger: Vi är Kristi tjänare, i församlingens tjänst.

Också mig har Guds stora kärlek träffat och tagit fast. Ty jag vandrade som ett vilsegånget lamm på fåfänglighetens och syndens väg vilsegånget från det rätta faders huset, Han uppsökte mig, och förde mig till hyddan, församlingen, där han rentvådde mig från alla mina synder och gav mig av kärlek en vit dräkt, som duger inför Fadern. Men inte allenast detta, utan han har bevisat mig så stor nåd, att jag fått samma befallning som Petrus: ”Föd mina får, för mina lamm på bete, föd mina lamm.” Detta herdepojkens arbete har jag nu utfört här i Karungi församling i fyra år, och nu står jag, vem vet? kanske den sista gången här och talar detta dyrbara Guds ord.

Om något vilsegånget lamm blivit ledd genom det Guds ord som jag talat till den Gode Herden och uppmanad att tro och den troende själen blivit mättad, och uppmanad att i tro och sanning efterfölja den trofaste Herden, så är det inte till min ära, ty jag vill inte söka min egen ära, utan Guds ära. Tacka Gud, ty han har verkat det genom sin Ande.

Inte finner jag heller något skäl till egen berömmelse. Ty när jag ser på mig själv, så ser jag hur mycket tröghet, lathet och oaktsamhet det har funnits och finns hos mig. Ändå så tror jag, att Gud pågrund av försoningsblodet gett förlåtelse,och jag ber att ni inte anklagar mig, varken här eller i det tillkommande livet. Det får ni ändå vara försäkrade om, att jag haft en vilja att alla blir saliga, och att jag inte velat att en enda av er är syndens träl och djävulens tjänare, och enligt det förstånd och den gåva som Gud gett mig, så har jag offentligt velat meddela alla Guds råd för er salighet, och inte undanhålla något nödvändigt för er.

Jag vet att Gud, den Allsmäktige, kräver ur den orättrådige förvaltarens hand det blod, som pågrund av hans oaktsamhet gått förlorad. Men jag tror ändå så, att jag har talat till er om Guds nåd och sanning, så jag är oskyldig till ert blod.

Och nu se, jag vet, att alla som är här församlade, inte får se varandra igen, förrän på domedagen inför Herrens domstol. Därför vill jag ännu till avsked säga några ord till er. Minns kära människor, att ni snart skall lämna detta liv, och ge plats åt andra innebyggare här, och stiga inför den evige och rättfärdige domarens domstol! Håll er själva redo för detta sista tillfälle! Var här ett föredöme för de unga kristna, i allt kristligt liv, och ha ett Gudligt leverne. Överskåda inte Herren! Ty det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer!

Ni yngre människor. Ni står nu i er blomstringsvår, världen tjusar och kommer er tillmötes. Allt här i världen syns för er vara så vackert och förtjusande. Men världen har också förut bedragit dem som satt sin tillit till henne. Så sker det också nu, ty allt är inte guld som glimmar, blomstren förvissnar, när den kalla vinden vidrör dem. Så sker det också med jordens tid och skönhet, och sedan byter världen skepnad, snart står också ni vid graven rand. Och vad gagnar det då människan? Om hon vinner hela världen, men tar skada till sin själ. Sorgligt är det för en människostackare att stå vid graven, vid evighetens rand, och först där förstå och få ögonen öppnade, hur djävulen har bedragit, hur man har lagt synd på synd, överskådat Guds nåd, hatat och förföljt själens Herde och bästa vän. Och trampat hans blod under fötterna. Förskräcklig är syndaskulden. Djävulen tröstar inte mera, utan smädar den olycklige, som han fått bedra. Där är helvetets sjö, med brinnande eldstenar, dit man måste fara! O tänk ni otroende! Har ni inte syndat tillräckligt, och förföljt den trogne Herden och trampat Hans blod under era fötter? Stanna upp i ert lopp ni stackare. Låt er själva försonas med Gud.

Och du Herrens hjord, var vid gott mod, ty Herren skall vara med dig och han överger inte sin brud! Ni kära bröder och systrar lämnar jag i Guds och Hans nådesords beskydd, Han som är mäktig att uppbygga eder och ge er arvedel tillsammans med alla heliga. Ap. g, 20:32.Förbliv endräktigt tillsammans enligt Herrens bud. Lär och tillrättavisa varandra och bär varandras bördor, bed för varandra, och i alla svårigheter, så håll blicken fäst vid trons begynnare och fullkomnare Jesus Kristus och vandra i sanningen. Sommaren är nära och snart smälter snön, strax kommer sommaren. Ni sommarens fåglar, var glada, snart slipper ni kallt väder, och får inandas hemlandets varma luft i ert bröst. Strax förgår denna kvällsstund och snart börjar evighetens sol lysa för Herrens hjord.

Nu säger vi farväl åt varandra, och är avskilda en tid kroppsligen från varandra. Om en liten tid hälsar vi åter på varandra med brinnande bröst i sions stora rymder, där vi alla tillsammans med dem som är lösköpta från jorden, upphöjer vår stämma för att sjunga vårt tack till Gud.

Kommen också ihåg mig i bön, bärande mig inför Herren! Och du Käre Herre Jesus, du som gett ditt liv och blod för alla människor, övergiv inte denna församling, utan låt din renhet upplysa dessa själar, och tänd din kärlekseld och andes kraft i deras hjärtan, att de avskilda från denna värld vill efterfölja dig! Amen i Jesu namn amen.

Nedtecknat L. Simu.

P.S. Andra hava arbetat, och vi är en frukt av deras arbete.

(RS 1948: 10, hållen av P. O. Grape ung . 60 år. sedan.)