DEN FELAKTIGA FÖRVALTAREN

I evangeliet (Luk. 16: 1-8) berättas om den felaktiga förvaltarens öde. Denne förvaltare hade genom sin mästares vilja fått makten att ha betrodda uppgifter i mästarens hus. Men girighetens fiende var också vaken, och förvaltaren kunde inte länge vara trogen mot sin mästare, utan börja följa sina egna fantasier och självklart att framstå som olämplig gentemot andra i rummet. De dyrkade honom inför mästaren (vers 1) för säkert hade alla de i rummet den vetskapen om vilka frukter förvaltaren hade, som skulle duga inför mästaren. Men när inte frukterna såg bra ut fick mästaren höra klagomål om det så att mästaren uttalade en order om att han skulle avskiljas som förvaltare (vers 2).

Från Herrens tal framkom det vilket hjärtelag förvaltaren hade. I hans hjärta fanns fienden till girigheten, latheten och livets sorger, eftersom det inte ens talas om ödmjukhet. Han tänker ut nya skvaller, så att han inte behöver gräva eller tigga, vilket skulle vara skamligt för en förvaltare (vers 3).

När han inte längre dög för sin mästare, så kallade han till sig sin egen skara, för att han skulle vara en herre i sitt eget hus. När han inte dög för det i sin mästare hus (vers 4) då börjar hjärtat till att med orättvisa och lögner samla människor runt sig, med att kalla mästarens gäldenärer och börjar förvränga skuldebreven (verserna 5-7). Nog kändes det säkert bra för gäldenärens gamla människa, när man inte behöver älska sanningen, att ska man nu betala hela skulden. Kändes som att det borde räcka att säga hälften eller som i andra fallen borde det räcka, att säga endast åttio procent, och lura det sista. Men vad blir slutsatsen av detta förfarande? Slutsatsen är att mästarens förvaltare blir ett barn av denna värld, som denne herre blir tackad av att ha handlat visligt och klokt. Ty så här handlar världens barn men inte ljusets barn (vers 8).

Må denna lilla bild för denna gång vara av denna felaktige förvaltare avbilda det i vår tid, att i Guds hus måste ordets förkunnare följa Herrens vilja. Eller om man går emot Herrens vilja, så kan andra Guds barn i vetskap om Faderns vilja klaga, att sånt här duger inte inför Gud. Om så skulle ändå ske, att felaktiga ordets tjänare skulle uppstå, som förvränger Herrens skuldebrev, och skulle överge sanningen och tala blott om nåden, men täcker över all girighet, lögn och felaktigheter med ull, så gör vi inte, kära,att vi skulle synda och att vi med sorg måste klaga på ett sånt liv. Ty vi uppenbarar att vi inte vill delta i sådant arbete som Herren hatar.

Må Gud ge kraft åt sina egna för att göra efter Herrens vilja, så att vi inte hamnar inför Gud och att vi blir anklagade för att använda namnet felaktigt och att vi inte blir dömda till landsflykt för evigt från det nya Kanaans land. Därför må vi ännu vaka alltid så att vi får arvet, Amen!

Janne Juuso

(RS 1938:1)