DET ÄR SKRIVET I PROFETERNA, DE SKOLA ALLE VARDA LÄRDE AV GUD

Detta sade Jesus till Judama, som var Guds egendomsfolk, och till vilka han i forstone kom såsom till sina egna, men de anammade honom icke, fast han var dem utlovad, både genom Mose och Profeterna, vilka de själva hade läst, att "dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava" - Esaias 54: 13. De måste ju således vara en orubblig sanning, och nödvändighet, att alla bliva lärda av Gud. Och om alla har en och samma Läromästare, så uppstår det icke många läror. Det bliver då endast den läran som Gud av evighet haver förutsett och förordnat att det skulle predikat varda, då tiden fullkomnat var, den lära förkunnade Gud själv i Paradiset, genom löftet om Kvinnans säd Jesus Kristus, som är uppenbar utan lagens tillhjälp: Men bevist genom lagen och Proteterna, och utlovat i den helige skrift. Huru bliva då icke alla lärda av Gud? Fast de läsa den heliga skrift, såsom och så Judarne gjorde, och voro likväl icke lärde av Gud. Månne det vara samma fel ännu såsom det var med Judarna? De läste Mose och Profeterna om sin utlovade Messias. Men de gjorde sig en egen föreställning huru han skulle uppträda, än som det stod i Profeterna. Och när han då icke var i den prakt och höghet som de hade tänkt sig, så aktade de honom intet. De hade kommit i villfarelse, fast de hade läst skriferna. Men icke var det skriftens fel, Jesu ord till Judarne äro lärorika i denna sak, då han befaller det läskunniga folket, att rannsaka skrifterna, och säger varuti deras villfarelse bestod: Han säger ty I menen eder hava evinnerligt liv i dem, nämligen skrifterna, och Jesus godkänner att de äro de som vittna om mig, Men I viljen icke komma till mig, att I måtten få liv. Evinnerligt liv var således icke uti blotta skriftens läsande, utan den endast visade var livet stod att fås. Livet är endast uti Guds Son Jesus Kristus, och det fås enligt Jesu egen ord, därigenom att de känna dig allena sann Gud och den du sändt haver, Jesus Kristus. Och för att lära känna Gud och den han sändt haver, behöver man bliva lärd av Gud. Men om någon skall kunna bliva lärd av Gud, så måste han visa hörsamhet och lydnad emot sin Lärare.

Men nog har Gud för den skuld uppenbarat sin vilja uti sitt ord för att alla därigenom, måtte lära rätt känna Gud och hans vilja, men så länge som människan är full av egen lärdom och vishet, får icke Guds lärdom rum. Först då när människan börjar känna sina synder, och vad hon med sina synder förtjänat, då börjar hon mottaga Guds råd, då kommer hon i den rätta skolan. När Gud först genom sin heliga och rättfärdiga lag får väcka synden till liv, och Guds lag dömer henne till evig förtappelse, då börjar hon vara i behov av Läkaren Jesus Kristus, och då evangelium som är om Guds Son bliver predikat för sådana, då upprättas tron på Herren Jesus uti hennes hjärta, och då föder den helige Ande henne pånytt, och hon lär känna Gud och den han sändt haver Jesus Kristus och har då evinnerligt liv, ehuru det ännu är endast uti tron livet är uppenbarat, och vi tillegnar det oss genom trona. Men det skall engång bliva så uppenbarat, att vi icke mera behöver tro utan vi får fröjdas i outsäglig och härlig glädje. Men fast vi nu så här blivit lärda av Gud, så behöver vi vara i samma skola, ända till dess att han flyttar oss till Härlighetens rike. Ty vi äro icke bättre än de första Jesu lärjungar. Vi äro galna och senhjärtade till att tro, allt det som Mose och Profeterna hava sagt, och ännu därtill Jesu och hans Apostlars ord, så att vi hava en stor hop utav vittnen. Men Gud vare lov att vi har en så god läromästare, som haver så stort tålamod, så att icke heller de fåkunniga behöva fara vilse. Likväl äro vi så lärda så att icke någon behöver lära oss annorlunda än som smörjelsen har lärt oss, den är en så god smörjelse, så att såsom hon lärer oss så förbliver vi i henne, ty hon lärer oss icke lögn, utan sanning, ty det är sanningens Ande, som leder i all sanning. Nog bliva vi fullkomliga då vi flyttas på den andra Klassen, men här har vi alltid att lära oss av honom som haver sagt: Lärer av mig, ty jag är mild och ödmjuk av hjärtat, och I skolen finna ro till edra själar. Skrivet av G. Vesterlund (ZM 1987: 6)