FRÅN JUOKSENGI

Jag hälsar alla kända och okända med Guds frid. Jag har tagit mod att skriva i denna Rauhan Sana som blivit mig kär. Med det hoppet skriver jag att läsarna har ett förlåtande sinne när de läser dessa rader. O! det är en så stor nåd att som ung får vara Guds barn, då man ser allt de ogudaktiga som syns bland dem, ett tack till Gud att man inte behöver tillhöra den skaran, utan Gud har i sin stora nåd tagit till sin egen skara. Samtidigt får man stor nöd för dem, som vandrar mot fördärv, ve männsko stackare unga och äldre, förskräckliga är deras del om det otroslivet fortsätter. Från hjärtat önskar man att de skulle göra bättring, nåda tiden är så kort, inte vet man när man ska lämna denna värld. Ve alla dem som vandrar i all världens gång och glädjeställen! Det är en falsk glädje som också sångförfattaren skrev! Kan det vara glädje? som bytts till evig gråt! Är det glädje som starax försvinner? O kära vänner! Vänd om till Jesus frälsaren, återvänd innan det är försent! Frälsaren har lidit också för er skull. Ett dyrbart pris är betalt för er själ, alldeles för dyrbar att gå förlorad. Frälsarens älskade famn är öppen för ångrade, han vill lägga välsignade händer på dig, han väntar på dig! Kom!

Till kristna unga och äldre, ja alla vill jag säga: låt oss förbli på den smala vägen. Det är svårt mången gång, men med Jesu hjälp orkar vi till slutet ända till glädjen. Många gånger känner man sig dålig och svag, att man inte med glädje kan vandra, men vi har en vän som bär sådna som annars inte orkar. Kanske ni andra orkar bättre, men jag känner mig så dålig och har funnit mig som fallen. Den rena dräkten som jag fick då Jesu blod renade har smutsats ned många gånger. Det har kännts att är det lönt att kämpa då man ändå inte orkar eller ens försöka hålla sig på ytan då man fallit. Men vänner kära! Det lönar sig ändå! Med Jesu blods trygghet orkar vi att kämpa till slutet. Med blodets kraft kan jag nå Kaanan. I blodets trygghet finner inte Frälsaren synd i mig. (sång vers)

Unga vänner som satt sin fot på fridens väg, tröttna inte eller ge upp på vägen, ljuvligt mål väntar oss, vi vet inte hur nära det är för oss var och en. Men Jesu hjälp vinner vi över alla frestelser, bli inte rädd även om du möter små hån, där hemma glöms allt vi fått lida på resan, om någon läser dessa rader, som ensam där hemma har otroende anhöriga och ändå följer Jesus, känner också smärta för sina nära och kära. I samma öde vill jag säga: lämna också dessa i Guds hand. Han har omsorg, bara vi orkar be för dem, det är svårt att vara Guds barn i sådant hem, där också föräldrar är i otro, det känns att man skulle vara ett ljus för dem, men känns att man inte orkar eller kan och det skulle vara ljuvligt om man skulle få se sina egna som troende, och det sker också om den gode Guden låter det ske. Ni äldre kristna, ni som vandrat längre på Jesu väg, ge råd och uppmuntra oss unga, man känner sig så rädd i sinnet, men då någon äldre Guds barn säger något, så uppmuntrar det, det känns att hur ska man orka om vi inte hade er äldre kristna. Gode Gud! håll er som stöd åt oss svagare unga.

Bär kära Guds barn också mig med bönens armar så jag inte lämnas på vägen. Visst lovar ni att ni läser med förlåtande sinne i dessa svaga rader.

Med Gudsfrids hälsning

Anja Pekkala

(RS:1943:2)