FRÅN ROVANIEMI

Jag hälsar på Guds barn som bor utspridda allestädes genom Rauhan Sanas tidning. När Gud har förlänat mig att besöka er nu under den sist lidna sommaren, Finland, Sverige och Norges Guds barns möteshögtider, jag tackar för kärleken och betjänandet, som ni har visat mig. Frun tackar också från sin sida, att hon fick vara med under sommarsemestern i många olika byar. Men fridens Gud, som genom döden har återfört den stora fåraherden, genom det eviga blodiga testamentet, vår Herre Jesus, må få er till alla goda gärningar för att utföra hans vilja, och gör i er, det som inför Honom är behagligt, genom Jesus Kristus, som tillhör äran från evighet till evighet, amen. Stora är vår lycka kära, när vi genom tron får äga i Honom, vår själs Brudgum, den rättfärdighet, som duger inför Fadern. I kampen och i känslan av vår egen uselhet låt vår tröst vara den, kära bröder och systrar, det att Herren Jesus försäkrar åt oss syndiga vandrare, att han inte skäms för att kalla dem för sina bröder.

Låt oss vara förtröstade kära bröder och systrar. Må vi inte förundras, att vi är svarta, för dagens barn är inte nattens eller mörkrets barn. Jesus säger även: den som följer mig, han skall inte vara i mörker, utan han får det levande ljuset. Genom Profeten sägs det också: Förvånas inte Lammets trolovade brud, att du är svart, ty dagen har bränt dig och gjort dig svart. må vi kära vandringsvänner ännu en liten tid bo genom tron i Herrens Jesu sårs beskydd, ty de är säkra viloplatser. En gång skall dagen ljusna för ett frestat Guds barn. Jag säger ännu kära de ord som Jesus själv sagt: ”Edra hjärtan må icke vara bedrövade, och frukta icke heller”. Herren Jesus säger om sina egna en högt värderad uttalande i Johannes evangelium 17. Vers 22: ” och jag har gett dem den härlighet som du har gett mig, för att det skall vara ett, liksom vi är ett. Jag i dem och du i mig, så att de skall vara fullkomligt förenade till ett, för att världen ska förstå att du har sänt mig och har älskat dem, så som du också har älskat mig”.

Ännu uppenbarar Jesus sin vilja till den Himmelske Fadern och vår Fader, vilkas kära barn vi är. Aposteln Johannes säger: ”Se hurudan kärlek Fadern har bevisat oss att vi kallas Guds barn.” (1 Joh. 3:1) och när vi är barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds och Jesu Kristi medarvingar. Och om dessa arvingar säger Jesus till Fadern så: ”Fader jag vill, att där jag är, där skall också de vara med mig, som du givit mig, att de skulle se min härlighet, som du givit mig, ty du älskade mig innan världens grund var lagd”. Må vi tåla varandra och förlåta varandra såsom Kristus också förlåtit oss.

Med dristighet har även jag denna gång skickat hälsningar till er kära Guds barn som bor utspridda, att ni skulle lida och förlåta. I kärleksskuld en ringa broder i Herren

Väinö Luttu

(RS 1956:10)