FRÅN SIEPPIJÄRVI

Vänner i Herren, som bor kringspridda, som bor tillsammans med mig såsom främlingar i denna syndens värld. Så känner i sanning en fattig ökenvandrare, som vandrar med blicken fäst mot himla hemmet, att främmande är det land, där man måste varandra. Men himmelen är hemlandet. Tills dess, fastän som bristfällig för egen del, verksam i nåden och sanningen, försöker vi ändå vandra, att Guds heliga ord tar vi oss framåt, inte beroende av sömnbrist.

Detta kan hända även för människor, som på ett sätt ”kikar i en spegel” ser nog sin egen ondska, men rättar sig inte efter ordet. Gud låter sig inte smädas. Alla är inte hans lärjungar, som ropar Herre, Herre, men de är de, som gör den himmelska Faderns vilja. Och Guds vilja är att lära föräldralösa änkor i deras trångmål och hålla sig själva obefläckade. Vi lever, rör och är i Honom. Han är den stora Kärleken, som omsluter oss. Därför, låt oss hålla det som av blotta fröjd om världen hatar oss. Till tröst säger Jesus: Vetandes att världen hatade honom innan.

Men vi är så fördärvade, att man det högmodiga hjärtat vill inte ta och bära Guds Sons kors, fastän Han har burit i den tyngsta änden. Jesus säger: Min börda är ljuvlig och mitt ok är lätt. O att vi alltid skulle få känna så. Men när vi vilar på ängarna, så får vi sanning känna så. Nåd utöver nåd är det helt och hållet, att Han har kallat oss som sina egna. Därför, kära vänner, låt oss inte göra den Helige Anden bedrövad. Om synden fastnar, så finns i Sion öppnade källor mot synd och orenhet.

Det hjälper inte ännu människan, att man har ett namn som troende, men i hjärtat ligger vrede, avund och allehanda ondska, som är en avgudadyrkan. Gudsord råder: Läggen nu bort all synd, som fastnar så lätt och gör oss tröga. De friska behöver ingen läkare utan det är de sjuka. Vakna upp från syndasömnen och gör Guds vilja. Och det betyder, att vi tvättar bröllopskläderna uti Lammets blod. Lätt är det från Guds sida. Men ”av oss själva är vi trånga”. Stolthet är i människan, att man inte böjer sig för att bekänna sin egen svaghet och gjorda brott, tungans synd och andra synder som kommit av misstag. De kan försonas. Och när Guds kärlek börjar arbeta, då vandrar ökenvandrarna stapplandes framåt. Det är en härlig syn.

Låt oss, vänner, Guds verk i oss få rum, för det är Guds vilja, att kärleken och uppriktigheten får vara mellan kristna. Inte öppnas de himmelska portarna, om inte kärleken löser förhållandena. Våra hjärtans tillstånd är fördärv. Om inte vi förlåter av hjärtat en broder, så får inte heller vi förlåtelse i himmelen. Se mot Golgata, på kärleksträdet. Där är öppnade nåde källor, där man rentvås från syndens orenhet. När det här sker i tro och i kärlek, så kommer kraften därifrån. Den som dricker av det vattnet, han blir själv till en levande källa.

I det hjärtat finns inget skrymteri, som är bestruket med Lammets blod. Däri finns, och det livet är ljus. Det lyser även för den otrogna världen, så att de måste komma till den sanningen och säga, såsom de sade en gång: ” I sanning var Han Guds Son”. Med kärlekens och vänskapens skyldigheter.

K. F.

(RS 1967:1)