HAN BAR VÅRA SJUKDOMAR

”Och Moses steg upp till Gud; Då ropade Herren uppifrån berget och sa: Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: Ni har själva sett vad Jag har gjort med Egyptierna, och hur Jag burit er på örnevingar och fört er till mig och fört er till mig.” (2 Mos 19: 3-4)

Det vore alltid gott för oss att minnas var den fullkomliga tryggheten finns. Tänk hur Gud har burit oss svaga syndare, tålt oss och burit med örnevingar. Som ett helt folk får vi säga ”Gud har förbarmat och med sin krafts arm hjälpt och burit, och särskilt då vi tänker på vårt trons liv, dessa ord ”Jag har burit er”. En alldeles värdefull grundsanning.

Att bäras talas det om i bibeln, då det talas om Guds omsorg, i Jes 46 sägs det: Hör mig ni vilka Jag burit allt ifrån moderlivet. Och i ett annat stycke” Han tog på sig våra sjukdomar och bar våra krankheter.

Om vi i vårt trons liv skulle rätt förstå dessa ord att ” Jag har burit er på örnevingar” då skulle vi känna oss lyckliga. Gud bär sina egna ända fram till himmelen. Det betyder så mycket då människan får lämna sig helt till Gud att han bär. ”Nådens kraft skall bära tills vi når till himmelen” sjunger vi i en sång.

Det är en olycka för den som försöker med egna krafter vandra. Den vägen för bara till evig olycka, den med egen kraft kan inte låta någon annan bära. Men den som inga krafter har och har gjort konkurs, denne tynger egen uselhet och syndfullhet. För en sådan är det ett stort under att en ger kraft och förskjuter inte en syndare. Hans kärlek tog inte slut då heller när Han bar våra synder upp på korsets trä, där är Guds frälsande, bärande nåd och eviga kärlek. Vi som känner oss som dåliga vandrare så är det svårt att fatta hur Herren Jesus skall orka bära oss ända fram, men också Paulus som kände sig som den störste syndaren har nått fram.

Guds har gränslös kärlek och nådens kraft, därför säger vi ödmjukt: bevara i oss en levande synda och svaghets kännedom, så att vi som bättringsgörare genom Jesu blodiga nåde händer får tro, trots att vi känner oss bristfälliga, att alla synder är förlåtna i Jesu blod.

För denne outsägliga nåd ger vi Gud tack och ära.

Med nådens och fridens hälsningar, er svage broder vill innesluta i era förböner mig med familj.

Taneli Kyhälä

(RS 1966: 7-8)