HELIGHETENS VÄG (Hebr. 9:8)

Helighetens väg uppenbarades inte då det första tabernaklet stod kvar.

Herrens Apostel har skrivit dessa ord till hebreerna, det är, den första nya testamentets församling till råd och påminnelse. på samma sätt är det även givet till oss som lever i denna tid. Även för oss vill helighetens väg fördunklas i dimman av det som stiger från köttet, så att denna väg inte syns. Då börjar man söka heligheten i sig själv, sina egna gåvor och verk och lärande och den värdering som jag får av människor när Gud har gett mig goda gåvor, till det att ännu kunna något nytt som inte andra har förstått såsom jag.

Av dessa egna gåvor blir det en annan lära, än det att förbli vid Gudsords hälsosamma lära. Däri kommer att man blir uppsvälld och blir sjuk i frågor och ordstrider när man inte kan styrka sina egna tankar och funderingar med Bibelns ord. Därav kommer avund, kiv, smädelser och onda misstankar, när man inte förblir i Gudsords sanning och i lydnad liksom på ett barns vis, ännu på det kommer ondskefulla strider när sanningen lämnas bort (1 Tim. 6:3,4,5) Det är därför vi måste undvika och skilja oss från dem som har en egen människolära.

Dessa lemmar måste dödas och korsfästas med dess lusta och begär. Dessa är alla ett hinder för att inte se helgelsens väg. Därför läggs de bort när man bekänner dem. För härlighetens Herre kan inte gå på en stenväg. De alla är för den gamla människan svåra att bekänna för att man ska kunna vandra i ljuset, som oxå Gud är ljus. För Jesu Guds Sons blod renar oss från alla våra synder. När vi tror på bestänkelse blodets röst som kommer från himmelen som Guds röst, då öppnas helgelsens väg.

Gud uppenbarar sig genom levande kunskap och styrker den med sin kärlek i oss, så att vi inte är ordets glömska hörare, utan dess görare. “Ty saliga är de renhjärtade, ty de skola se Gud.” Men om inte skräpet kommer bort, så kan inte Jesu blod rena hjärtat. Därför säger Aposteln till Hebreernas Gudsbarn (12:14): ”Far efter frid med alla och efter helgelse, ty utan den får ingen se Herren.”Därför kära medvandrare låt oss stiga med säkra steg med våra fötter, “ så att ingen haltar som en ofärdig, utan hellre blir helad” (Hebr 12:13).

Eftersom vi sår Guds ord, så har en varning givits(Jer 3:4). Plöj i det nya, och så inte bland törnen. På helgelsens väg växer inte törnen, eftersom Herrens återlösta vandrar den vägen. På den vägen skall inte heller den fåvitske fara vilse. Där skall inget lejon vara och inget rivande djur skall träda därpå”(Jes 35:8-9).

Var du, Faderns eviga ord, Jesus Kristus, alltid framför oss. Vi vill alltid höra din herderöst, när du kallar oss med det namnet, som vi har fått vid elddopet. Vi vill inte ha ett nytt namn, “För inget annat namn är under himmelen given åt människorna, i vilken man blir salig än Jesu frälsande namn. Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss, att vi blir kallade hans barn, därför känner inte världen er”( 1 Joh 3:1-2). Inte kände den heller Frälsaren. I pånyttfödelsen har vi fått namnet. som är skriven i livets bok, som Herren säger: ”Den som vinner, honom vill jag göra till en pelare i min Guds tempel. Och han skall inte mer gå ut. Och på honom skall jag skriva min Guds namn och min Guds stads namn, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från Gud och mitt nya namn” (Upp 3:12). Nog vill satan och världen och egen rättfärdigheten stryka ut det här namnet, men deras händer skall icke nå dit. Gud har själv sagt: “Den som gör synd emot mig, dens namn vill jag utstryka från boken”(2 Mos, 32:33).

Israels folk sände ut spejare till landet Kanaan. Tio kom med dåliga nyheter. De fick hela folket att tvivla, så att de började klaga, att Gud inte är sitt ords och löftens uppfyllare. Men två, nämligen Josua och Kaleb, stod fast uti Gudsord, försäkrande om: nog vinner vi, Gud är ett bra skydd för oss. Men folket sade: Nog vet den stora skaran bättre. Hur gick det? Den stora skaran förblev inte på helgelsens väg. De dog under Guds vrede.

Endast Josua och Kaleb predikar ännu åt oss, så att vi förblir på helgelsens väg. Herrens folk går från seger till seger, så att den rätta Guden i Sion blir känd. Han är de svagas beskydd, för vi segrar i allt genom Honom, som har älskat oss. må det vara en stor skara i eget ord och visdom. Men Gud och Hans heliga ord är en ljuvlig hjälp i nöden.

“Därför fruktar vi inte, fastän bergen sjunker mitt i havet. Om än havet skulle rasa och svalla, så att bergen skulle falla av dess buller, likväl skall Guds stad förbli ljuvlig med sina brunnar, där den Högstes heligas boningar är. Herren är i den, därför så förblir den bestående” (Psalm. 46:1-3) O kära, när när Gud är med oss, vem, kan vara emot oss då. låt oss komma ihåg, att vi har under den blodiga fanan gett trohetslöften, att vi vill vara honom lydiga. Detta löfte har blivit hör och styrkts i himmelen med Guds kännedom, och detta fridens förbund är den Helige Andes pant fäst vid oss, som Jesus säger: “Jag och Fadern skall komma till honom, så att vi skall bliva ett såsom jag och Fadern är ett. “Är detta helgelsens väg, som vi har satt våra fötter på? Låt oss alltid se på tron begynnare och fullkomnare, Herren Jesus, den blodiga fanan. Den vägen leder inte fel. Det, som fastnar från världen, låt oss vara flitiga att lägga bort dem och alltid tro synderna förlåtna i Jesu namn och blod. Då är helgelsens väg öppen ända till himmelen.

O kära, när får vi skåda den dagens klarhet, att vi blir avklädda denna stofthydda och i himmelen blir iklädda den förberedda hyddan. I det här hoppet lämnar jag er och mig själv i Guds nådes ords beskydd. Välkomna, bröder och systrar, alla som har satt sina fötter på helgelsens blodiga väg, till Lammets bröllop.

Det här önskar en gammal broder i tron.

Mikko Pääkölä.

Kittilä, Raattama, 4.5 1936.

(RS 1936:6)