HERDE ÄMBETET

Jag skall uppsöka de borttappade och hämta tillbaka de vilsegångna och förbinda det sargade och stärka de svaga, och det som är fett och starkt vill jag förgöra, och vårda dem på rätt sätt. Hes. 34:1-16

När Guds församling är uppbyggd på Apostlarnas och profeternas grundvalar, där Jesus Kristus är den bästa hörnstenen (Ef 2:20) så är det även nödvändigt att betrakta, vad har profeterna ropat ut under sin tid. Här har Guds Ande genom profeten Hesekiel kungjort, hur det ej varit brist på kärlek av Honom att uppsöka de borttappade. Här i världen är det ännu många som är borttappade, som den Gode Herden söker. Gud har ordnat det så, att han har råd att ge många prövningar åt människan, som övergivit dopets nådes förbund och glidit ut på syndens vägar.

Den Heliga lagen väcker samvetet och leder till Sion, där den ångrande blir löst från sina syndabojor, och samtidigt är de även lösta i himmelen, eftersom Helgaren den Helige Anden, förmedlar lösen genom sina barn. Så här kärleksfullt verkar Gud, att ännu Guds godhet drar en till bättring.

Vi som Guds små hjälpredor får be Gud, att han ger oss ett ivrigt sinne att förklara Guds vilja att hitta den borttappade. Men många är även de, som gått vilse. En del har villats till egenrättfärdigheten och som till en stor följd till det hamnat i en död tro. Där är det många, som insövs i gärningsläran, kan hända även till förståndsläran, att man kräver att man ånyo behöver döpas, förnekandes barndomstron. Gud måste ha långmodighet och tålmodighet för att få tillbaka en som gått vilse i felaktiga gudomligheter.

I ett krig finns det alltid sårade. Är det inte så, Gudsbarn, att man ärligt måste bekänna, att under denna vandringstid har det kommit syndasår. Nå var finns förbandsplatsen?

-Nådastolen bevakas inte mer av Keruber, utan Han har genom sitt eget blod gått in det allra Heligaste och har återställt försoning för evigt. Det orubbliga riket är grundat utan händer, eftersom Guds Son steg upp från dödens grav och leder sitt rike från himmelen. Gud har instiftat detta som en nådastol genom tron på Hans blod visande på den rättfärdigheten, som duger inför Gud föregående genom syndernas förlåtelse (Rom 3:25). Där är en tryggplats för den som hamnat uti syndasår.

Gå frimodigt fram till nådastolen, uppmanar aposteln i Hebreerbrevet. När synden kommer för en själ som kämpar uti tron, så vill själafienden stämpla synden som för stor eller för liten, bara för att man inte ska lägga bort synden. Så plågas själen under bördan. Därför så har den stora korsbäraren ordnat förbandsplatsen så lågt ner, så att den sårade kommer under omvårdnad. Där, i Hans blod, är läkedom, som helar även de djupaste såren.

Har du, broder och syster, blivit styrkta under kampens väg? Behöver du styrka i det, att fast du tvivlar, så är du fast i vinträdet. Profeten säger: ”bergen må vika och höjderna vackla, men min nåd skall inte vika och mitt fridsförbund skall inte vackla, säger Herren, din förbarmare”. Dessa löften styrker en svag vandrare på livets väg, som också texten visar. Så här sköter Gud om sin hjord. Levi präster gjorde inte, som Gud hade befallt. Därför gav Gud sitt rike till sin Sons vårdnad. Där blir inget fel. De feta och starka skall Herren förgöra från sin hjord, för han själv vill döma mellan får och får, mellan vädurar och bockar (Hes 34:17)

Ibland kommer det in bland fåren de som är starka och feta, så att inte fåren mer kan äta runt ett och samma offer. Där trycker man de svaga med sina horn, så at hjorden skingras. Det som lämnats på betesmarkerna trampar de med sina fötter och livets vatten smutsar de ner, så att inte fåren mer får dricka rent vatten. Nog skulle de kristna ha orsak att lägga sina händer på sitt hjärta i den här frågan. Är jag Herrens medhjälpare till att samla hjorden till Herren? Eller är jag den som trycker bort de svaga? Dömer jag fast Herren själv vill döma mellan får och får? Är prästämbetet som det var för leviterna, att de åt upp de feta och klädde sig i ullen och slaktade det gödda, men glömde bort att ge föda åt fåren (Hes 34:3). Den här tiden skulle kärlekens Ande behöva förena alla med blod tvagna själar till ett fårahus, ty tidens tecken visar sig så onda, att ett hälsosamt ord vill man inte lyssna till, utan väljer sig lärare såsom det kliar dem i öronen för en mjölnäve eller kornbitars skull.

När jag har börjat Herrens verk här i Amerika, så har jag funnit redan nu, fast jag kom hit till jul, fattiga Gudsbarn, som vill i sanning gå på den smala vägen oberoende av många suckar, kom ihåg kära, där i det utspridda området, där jag har rest i, lyfta trons böner för mig svage, att jag inte skulle förskingra, utan församla hjorden till Gud. För det har Han förtjänat genom sitt eget blod. Varen hälsade alla Gudsbarn och kom ihåg att lägga förtröstan på Älskaren, Herren Jesus, troendes synder och brister dagligen i offerblodet och heliga namn förlåtna. Gudsfrids hälsningar, och hälsningar från Guds egna. Amen

Broder

Yrjö Pesämaa

(RS 1967:1)