HIMLA ARVET

”Välsignad vare Gud och vår Herres Jesu Kristi Fader, som för sin stora barmhärtighet har fött oss till ett nytt levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från det döda”. (1 Petr. 1:3)

I början av denna epistel skriver Petrus i den första versen till hedningarna, som har kommit in i Guds nåderike, inte allenast till de kristna judarna utan även till de kristna hedningarna, som Petrus här syftar på när han här hälsar. Han skriver till hela den andliga Israel och inte till någon speciell församling, utan till mig och dig syster och bror. Utav det förstår jag att det är av inför den anledningen som Petrus utbrister detta tack till Gud, att Han har uppväckt även det hedna folket från syndasömnen och tagit dem till sina barn, omvänt deras hjärtan till att mottaga Guds nåd och till att äga tron som sin egen. Utav vilken även vi är delaktiga av systrar och bröder, att vi är uppväckta till ett levande hopp.

Se här: Kristus har dött för oss och för hela världen, tog på sig synden, döden och helvetet, och gav sig själv under dem. Men inte kunde de trycka ner honom, för han var dem övermäktig. Han har uppstigit och segrat över dem och lagt det under sig och detta har han gjort för den skull, därför att även du syster och broder för att vi skulle vara fria från dem och herrar över dem. Tror du det, så har du det, säger Luther. Till vilket hopp har Gud fött oss till, är det inte till det, såsom Petrus säger: ” till ett oförgängligt och obesmittat och ovanskligt arv, som är förvarat i himlen åt eder.”, det himmelska arvet, som aldrig försvinner, ej på grund av ålderdom, sjukdom eller för någon annan skada. Den är också obesmittad, för ingen oren kan påverka den. Den är även ovansklig eller oförgänglig, för den himmelska glädjen i de saligas hjärtan minskas inte, inte ens genom en längre tids njutning. Till den glädjen förargas man inte, utan den förblir i evighet, ren och nykter. Men hur är glädjen för världens barn? Den förgås och avtar, inte vill väl du syster och bror längre byta bort din oförgängliga glädje till den förgängliga glädjen.

För vem är det här arvet bevarat i himmelen åt, är det inte för dig och mig, syster och bror, såsom Petrus skriver: ”Som med Guds makt bevaras genom tron till salighet, vilken är beredd för att den skulle bli uppenbar i den yttersta tiden”. Tänk syster och bror, att det är Guds kraft, som bevarar oss från fiendens anfall. Guds kraft är som ett beskyddande skydd runt oss. Från människans sida är tron svart från början till slut. Tro inte, att det bara är i början tron fastnar till rättfärdighet och salighet, och sedan lämnar sitt uppdrag, för att man senare skulle bevara tron genom att behandla rättfärdigheten och saligheten. För att löftet om vår rättfärdighet och salighet, består inte endast i att man får utan att man även behåller den och att den skulle vara säker och stark för oss, och äga som Paulus skriver (Rom 5:2) tron allena, icke endast i att bara besöka nåden utan att även utav nåden står vi och berömmer oss om den tillkommande härligheten. Arv, vilket vi har för avsikt att äga, om vi en gång behålls i tron, som är förberett redan innan världens grund var lagd. Men det är för oss ännu fördolt, förtäckt och låst. Men det dröjer bara en liten tid, innan det med hast öppnas och uppenbaras, så att vi får se det syster och bror.

Ännu en liten tid, det är säkert inte långt kvar mer, när detta uppenbaras. Låt oss min vän lida ännu en liten tid, och om så behövs som Petrus skriver i vers 6;” I vilken ni skall fröjda er, ni som nu en liten tid lider bedrövelse i många slags prövningar, där sådant behövs”. Gud ger lidandets prövningar efter behov till gagn för sina egna. Dessa skall inte bli främmande för ett Guds barn så att man flyr dem, för Gud lägger inte ett tyngre kors och inte heller under längre tid på sina egna än vad han i sin kärlek och visdom ser vara för gott och nödvändigt. Låt oss under korset komma ihåg syster och bror, att det endast är för en liten tid, efteråt är glädjen för evigt.

Gud lägger vår tro på prov just under korset och prövningar. Om det skriver Petrus: ”För att er tro skall befinnas vara rättsinnig och mycket dyrbarare än förgängligt guld, som prövas i eld, så att den blir till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbaras”. Den frukten som följer av lidande och prövningar, är en prövad tro, för att den, som man renar guld i ässjan, är renat från allt mänskligt förstånds slagg. Gud sätter på alla Guds barn ett kors och prövningar, genom vilket ett Guds barn blir renad och förhärligad, så att tron blir ren såsom Ordet är rent, så att vi litar endast på Ordet och Jesus Kristus, vår stora Förlossare, så att vi inte söker eller famlar efter vår trygghet från något annat ställe. Nog har vi systrar och bröder ett behov för kors och prövningar och ett sånt här renande för den upprörda gamla Adams skull, som bor i oss med alla sina listigheter och vävda rep.

Petrus han skriver ännu:” Vilken ni älskar fast ni inte ser honom och som ni nu tror på och ändå inte ser, så skall ni fröjda er med outsäglig och härlig glädje”. Fastän vi inte har sett Jesus och känner inte honom personligen, vi ser honom inte nu heller men ändå tror på honom och är glada och fröjdas redan nu. Guds egna får genom tron och utan att se fröjdas med en stor och ren glädje. Glädjen i Herren är vår starkhet. Den styrker oss i hoppet och vår nit. O min syster och min broder, hur dyrbar denna sak är, när vi ännu segrar vår tros slut mål. Kommer vi på grund av vår tro fram, som är för vår själ evig, ostörd, fullkomlig salighet, Petrus skriver: ” och nå målet för er tro, nämligen själarnas salighet”. Då, när Herren Jesus kommer synligt, byts vår tro till salig åskådan tillägnandes allt och i fullkomligt åtnjutande, det man här i tro har hoppats och under prövningar väntat på.

Tänk, även du, som känner dig själv som usel och svag kommer få äga det. Även du just nyfödda barn, även du är delaktig i den här glädjen, även fast du i tvivlar i ditt hjärta, speciellt du unga Guds barn. Vi är i trygghet, nog bevarar Guds kraft oss, bara vi förlitar oss på Gud med hela vårt hjärta. Han, Petrus förenar tron, hoppet och det heliga korset, för en av dem följer den andre och tröstar Guds barnen, så att de kan säga: arvet är förberett och är för handen, ännu endast en liten tid, snart avtar våra prövningar. Vad är då arbetet, kampen, lidandet för en liten tid här i tro, när vi ser på slutet och vårt arv! Om också försmaken är så outsäglig en ren fröjd, hur sedan, när vi kommer till den fullkomliga härligheten. Många ur vår skara har redan kommit till denna härlighet, de väntar och ser vårat tävlingslopp här på trons tävlingsbana.

En ringa broder, med familj tillsammans med min gamla mor hälsar till er trons systrar och bröder. Kom ihåg även oss i era förböner.

V. Kaikkonen

(RS 1943:9)