HIMMELRIKETS NYCKLAR

Guds burn har orsak i denna villfarelsernas tid att vaka och bedja vår Himmelske Fader i Jesu namn att vi skulle bevaras för främmande och obibliska läror som strider mot den tro som är given de heliga. Vakande Guds barn har stundom att höra hur det gjorts utfall mot nyckelmakten som Kristus har betrott sin församling med, nämligen att genom händers pålläggning förkunna avlösningen åt botfärdiga syndare.

En berättelse som strider emot Kristi Iära är att någon i ett nödläge blivit avlöst av en person som inte själv är i en levande tro, och att detta skulle ha lett till en salig hädanfärd. En annan berättelse är om en icke troende person som kommit i själanöd på en ö, och där bett till Gud och bekänt synder och antas ha blivit förlåten direkt från himmelen av Gud själv och saligen insomnat. En uppfattning, sk. långa nådesordningen, som ansluter till det föregående beträffande en från nåden fallen människas omvändelse och undfående av Den Helige Ande, att detskulle kunna ske i ensamhet utan att någon förkunnat avlösningen.

Man har med vissa händelser som berättats haft för avsikt att påvisa möjligheter till alternativa omvändelser som skett i enrum med Gud, med förbigående av nyckelmakten. Enskilda händelser hur trovärdiga de in synes vara kan inte kullkasta den nådesordning som Kristus instiftat i och med försoningens ämbete i sin församling på jorden. Man förringar inte Guds allmakt genom att hålla fast vid den nådesordning som Kristus instiftat. Däremot är det en kristens skyldighet att vakta sig för falska profeter och läror som strider mot Skriftens ord och en kristen tro.

Gud har väckt människor i ensamhet till syndens kännedom, även utanför församlingen, men rättfärdiggör syndare i sin församling, där Jesus av Gud blivit satt till en nådastol genom tron i hans blod, i vilken han låter sin rättfärdighet ses, i det att han förlåter synderna (Rom. 3:25). Låt oss därför med förtröstan gå fram till nådastolen, för att vi skall få barmhärtighet och finna nåd på den tid vi behöver hjälp (Hebr. 4:16). Här öppnas för den kristna församlingen ett stort uppdrag att genom undervisning, böner och och en kristen förebild leda och hjälpa vilsegågna medmänniskor till livets källa Herren Jesus.

Vi vill nu betrakta nyckelmakten i Skriftens ljus och ta till oss det Jesus lärt om detta och hur apostlarna sedan tillämpat det höga ämbetet på Kristi befallning.

Enligt Matt. 16:18,19 har Jesus gett församlingen som bekänner att Jesus är Guds Son, det är alla pånyttfödda Gus barn, makten att på jorden förlåta synder. Det som är löst på jorden med denna makt är också i samma stund löst i himmelenlen. Men det som inte på detta sätt har lösts på jorden är inte heller löst i himmelen.

Joh.20:19-23 vittnar om hur Jesus instiftar den Helige Andes ämbete med apostlarna om att förlåta och behålla synder och vilken makt sedan tillhör församlingen i alla tider.

Ap.g. 9:1-19 vittnar om Saulus omvändelse då Jesus uppenbarar sig för honom och väcker honom till insikt om att han är en Kristi och kristnas forföljare. Den blinde och blivande Saulus frågar: Herre, vad vill du att jag skall göra? Och får till svar: Stå upp och gå in i staden, därskall det bli sagt åt dig vad du skall göra. När Jesus ännu var i sitt profetiska ämbete svarade han själv på sådana frågor och förlät synder men nu sänder han Saulus till församlingen i Damaskus där Ananias blev förberedd av Jesus att gå till den bedjande blinde mannen. Och Ananias lade händerna på Saulus och sade: Saul, käre broder, Herren har sänt mig, Jesus, som du såg på vägen då du kom, för att du skall få din syn igen och bli uppfylld av den Helige Ande. Så skedde strax och han fick sin syn igen och stod upp och lät döpa sig och började bekänna och predika Kristus, att han var Guds Son. Bättringens frukt visade sig omedelbart i bekännelsen och att han kände trons gemenskap ochkärlek till de lärjungar som fanns i Damaskus och stannade hos dem några dagar. Med detta exempel ville Jesus ytterligare stadfästa sitt löfte om nyckel makten att den tillhör församlingen.

Ap.g. 10 kap. I detta kapitel belastes lika tydligt att nyckelmakten är given församlingen som i detta fall representeras av Petrus och några troende män av omskärelsen, Kornelius ses vara en from och gudfruktig man med hela sitt hus och han gav folket rikligt med almosor och bad alltid till Gud. Men det fattades något hos honom trots hans fromma böneliv.

Väckelsen kommer från himmelen och i synnerhet i form av Guds ord som forkunnas på jorden. En ängel sändes till Komelius med budskapet: Dina böner och dina allmosor har kommit i åminnelseinför Gud.Så sänd nu några män till Joppe och kalla till dig Simon, som även kallas Petrus. Han skall säga digvad du skall göra. Kornelius behövde enligt ängelns budskap höra Guds ord genom Petrus.

Petrus började predika evangelium om Kristus och hans försoningsgärning, hans lidande, död och uppståndelse, och bestyrker sin predikan med profeterna som vittnat om den kommande försoningen av hela människosläktets synd.

Petrus sade: Om honom bär alla profeterna vittnesbörd, att var och en som tror på honom skall få syndemas förlåtelse genom hans namn. Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem, som hörde talet, och man hörde dem tala med tungomål och prisa Gud. Petrus låt döpa dem med vatten i Herrens namn, de som har fått den Helige Ande såväl som vi. De var hedningar som inte tidigare blivit döpta som barn. Det heliga dopet ingår i Kristi missionsbefallning och skall vördas. Ap.g. 15:kap. Vid mötet i Jerusalem fick Petrus redogöra för händelsen i Kornelius hus där han predikat för oomskurna hedninger. Han sade: att Gud har för länge sedan valt att hedningarna genom hans mun skulle få höra evangelium och komma till tro. Och Gud, som känner hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd i det att han gav dem sin Helige Ande, likaväl som åt oss och gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, utan rengjordederas hjärtan genom tron.

Till detta möte hade kommit några av fariseemas parti som kommit till tro och sade att man dessutom måste omskära dessa från hedningar omvända och bjuda dem att hålla Mose lag. Då säger Petrus: Varför frestar ni då Gud nu, med att lägga det ok på lärjungarnas hals, som varken våra fäder eller vi kunde bära? Utan genom Herrens Jesu Kristi nåd tror vi att vi skall bli saliga, såsom också de.

När sedan Jakob med profeten Amos ord bestyrker det som Petrus talat och säger: Därför beslutar jag, att man inte skall vålla dem bekymmer, som av hedningar omvänds till Gud. Detta beslut sändes sedan skriftligen till den berörda församlingen, brevet innehöll även behövligalevnadsregler till den nya församlingen. När de hade läst det, blev de glada av denna tröst.

Det vi framför av skriften om Guds frälsningsverk är skrivet med bokstäver i bibeln. Ty vad som helst som förut är skrivet, det är skrivet oss till lärdom, för att vi genom tålamod och skriftens tröst skall ha en förhoppning. Och det skall ni veta, att ingen profetia i skriften sker av egen utläggning. Ty ingen profetia har ännu framkommit av människovilja, utan heliga Guds man har talat, rörda av den Helige Ande (2 Petr. 1:21-22).

Det är genom att höra en biblisk förkunnelse man kommer till en levande tro och en inre hjärtats förnyelse och tröst då Gud ger nåden att ta emot.

Andligheter som erbjuds i annan form, såsom vilseledande syner och fonimmelser som är verk av människor, men saknar grund i Skriften, må vi bedja vår himmelske Fader i Jesu namn att bevara oss från.

Ännu är edra och våra synder forlåtna i Jesu namn och i det försonings blod som utflutit på Golgata kors på långfredagen och gäller till evig förlossning. Honom vare lov pris och ära nu och för evigt!

Var fri du friköpta hjord i Jesu sår är vi helade och arvingar till ett evigt liv i himmelen. Guds nåds och frids hälsningar till alla kära bröder och systrar i tron, nära och fjärran. Kom ihåg mig och de mina i forböner, vetande att jag under senaste tiden prövats även beträffandeden kroppsliga hälsan.

Er broder Karl-Erik Innala

22/4 2017