HÄLSNINGAR FRÅN VASA 11/11 1901

Vi önskar er Guds frid och hälsa nu och ända till slutet, tills det förgängliga iklär oförgänglighet och odödliga odödlighet, då vi har fått seger över fördärvet och den stridande syndens kropp. Nu har vi en strid mot tre mäktiga fiender som är djävulen, världen och det egna köttet, men om vi vakar kan inte fienden anfalla utan vår vetskap men blir vi sömniga så är det fara varje stund.

Petrus predikar mycket om att vaka och Jesus uppmanar sina lärjungar att vaka med Honom. Mina kära ! Visst har vi också den viljan att vaka tillsammans med Jesus, då blir vi bevarade fastän det stormar i världen, Jesus kan stilla stormen och vågorna måste stanna. Kära! Vi är dyrbara för Gud Fadern, Guds egendom! Därför uppmanar han oss att vaka tilsammans med honom, detta säger han inte åt världen.

Vad är det att vaka? Aposteln uppmanar att behålla tron intill änden, och den frihet vartill Jesus Kristus har friköpt oss till. Inte att återvända till träldoms oket o.s.v Därför vill jag säga att vi ska vaka med Jesus i örtagården och Golgata, där den himmelske föräldern strider och segrar. Ropar: Det är fullbordat! Faderns vrede är blidgat och ett blodigt kors är tecknat på skuldebrevet. Lagen kan inte mera anklaga oss för syndens skull, då han visade på påskdags morgonen sin hjärtliga kärlek mot sina lärjungar och särskilt också till Petrus som hade förnekat.

Låt oss alltid uppmuntra våra hjärtan till att tro synderna förlåtna i Hans blod, då vi är så dyrbara för Gud att han lät sin sons blod flyta för våra synders förlåtelse. Styrk bröder och systrar med Guds hjärtliga barmhärtighet till att bevara den påbörjade tron intill änden. Det är skrivet: Den som vill se Gud måste tro, och den som tvivlar kan inte hoppas nåt av Honom. Den som segrar skall få vita kläder och hans nan skall bevaras i livets bok osv. Vem segrar? Är det inte den som tror och den tron övervinner världen.

Våra dyrbara bröder Pauli Rantala och Halonen var här tre dagar och styrkte vår levande tro. Tack åt Gud genom Jesus att han alltid uppbygger den som behöver och omintet gör det som inte är av tro. Här förmår vi inte tacka fullt men en gång med ny tunga, det tröstar oss på vandringen att vi en gång tackar i evighet, då blir inte mötestiden lång ite heller för Abel som hade sex dagar. Vi har den tron att tusen år är en dag och en dag tusen år för Herren. När vi minns detta så är vår möda inget i jämförelse med den ära som uppenbaras för oss.

Lämnas åter bröder och systrar i Herren Jesu öppnade sår intill vi åter förenas, om inte här så i ärans strand. Hjärliga hälsningar åt alla bröder och systrar att synderna är nogrant förlåtna i dyrbara blodet.

Med bön om förböner

Anders Andersson och Matti Kuula

(RS 1949: 10)