JESUS DUGER INTE FÖR VÄRLDEN

"Jag är kommen i mins Faders namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande." Joh. 5: 43.

Ända ifrån Eden har Jesus vandrat med de sina enligt sitt löfte. Han har varit tryggheten för dem i alla stormar och motgångar. Men när han iklädde sig människoskepnad, sänkte sig ned från sitt majestät, tog på sig människopersonens ringa skepnad, då kände världen honom inte. Israels folk, ibland vilket Kristus uppenbarade sig som människa, kallades Guds folk, men de kände icke Gud i Kristus. "Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke." (Joh. 1: 11) De sade: "Säge vi icke rätt, att du är en samarit, och haver djävulen." (Joh. 8: 48) Och när Jesus gjorde sina gudomliga under, sade de: "Han utdriver djävlar med Beelzebub, djävlarnas översta" (Luk. 11: 15) Han var således helt okänd för de sina. Kristi ande klagar genom David: "Jag är mina bröder främmande vorden, och okänd min moders barn." (Ps. 69: 9) Jesus var enligt deras tycke också en sabbatsbrytare (Joh. 9: 16) och en gudsförsmädare (Matt. 9: 3). Många andra fel trodde de sig hitta i Jesus. Speciellt fariséerna trodde sig se många fel i Jesus och överskådade honom. Fariséerna hade alltid sorgliga möten, när Jesus talade till dem; men ångrande syndare tackade Gud. I fariséernas hjärtan fanns inte rum för Jesu evangelium. Men när mörkrets ängel från avgrunden sände falska profeter, som vandrade i sitt eget namn och predikade utan bättring, att allt folket är heligt (4Mos. 16: 3), då var de välkomna, de togs emot med glädje. Därför säger också Herren genom profeten: "Fore jag ock med drafvel, och vore en lögnpredikare, och predikade huru de dricka och svälja skulle, det vore en Profet för detta folk." (Mika 2: 11)

När folket förhärdas så, att det inte mera vill höra sanningen, utan godtar lögnen, så skall Gud sända dem kraftig villfarelse, så att de måste tro villfarelsen (2Tess. 2: 11). Och då är mörkrets ängel genast redo till arbete, när Guds folk, genom sin förhärdelse och evangeli förakt, ger makten åt honom. Han lovar genast: "Jag vill utgå, och vill vara en falsk ande uti alla hans profeters mun. Han sade: Du skall komma honom i det sinnet och få framgång; gå åstad, och gör alltså." (1Kon. 22: 22) Om lögnens ande någonsin har uppstigit från avgrunden till att sålla, så nu sållar den nog. Nu finns det inga gränser för falska läror och partier. Alla helvetets andar har nu uppstigit för att anfäkta folket, efter vilka de blinda hoparna löper, ovetandes var de till slut hamnar: En mörkrets ande har dem att simma i sjön, och lovar dem saligheten därigenom; en förnöjer därmed, att det finns tid att göra bättring också efter döden; en tröstar sina trälar därmed, att man inte har något ansvar bortom graven; en smädar Gud och hans heliga evangelium på många andra sätt. Alla som kommer i sitt eget namn får fritt härja, allt tages emot som rätt och riktigt. Men den som kommer i Jesu namn, predikandes Guds ord, så att människostackare skulle bli saliga, det försmädas och Jesu blod trampas under fötterna. Hör, du försmädande hop och du självfromme farisèe, ni som överger Jesus och hans heliga lära: En tid kommer, kom ihåg, en tid kommer, när det inte finns tid att leka med sanningen. Den högste Domaren som du här försmädar sätter sig snart på domarestolen.

Men du fattiga Lammets brud, du ljuvliga bröllopsskara, med blod tvagna stridshop, följ honom än en tid som din själ älskar. "Det säger han, som vittnesbörd bär härtill: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja,kom, Herre Jesu" (Upp 22: 20)

Matti Suo

(Siionin Lähetyslehti Nr 8, 1923)