JULGLÄDJE

I världen har man sed att förbereda att ta emot julens stora högtid med stora yttre förberedelser och festligheter. Rika delar ut stora och små julgåvor åt rika, och fattiga efter sin förmåga. Detta är ändå oftast bara yttre världsliga seder. Endast en liten del av Finlands folk har tid att tänka på den stora betydelsen, till vems minne vi firar jul. Gud har älskat så högt de återlösta, att han gav sin enda son, till denna otacksamma värld. Han föddes och lades i stallets krubba och de var vaggan för vår återlösare, där Han hade sina första stunder.

Där är den verkliga och dyrbara julgåvan, den är oförgänglig och evig. Denna världens gåvor försvinner fort, o att alla människobarn skulle vakna ur syndens sömn och tänka efter vem som har skapat och återlöst dem. Vem som har bevarat dem, uppehållt och burit som sitt nådebarn. Låt oss människobarn lära oss att söka denna rätta julgåvan i rätt tid och plats. Denna himmelska julgåvan går inte att finna i stora och höga platser, då han vandrar fattig och föraktad genom städer och byar. Rika och stora kände inte honom då heller men endast de fattiga betlehemsherdar. Herrens änglar var de första predikanter åt de fattiga herdarna. De uppmuntrade dem och meddelade den stora glädjen sägande att idag har en frälsare blivit född! Han var ämnad åt de som i hjärtats ödmjukhet och i andlig fattigdom söker enligt Bibeln den stora julgåvan, som har kommit ner från himlen och därigenom kan den minsta människan finna honom.

Låt oss fråga denna jul, vad det var som verkade i dig och mig när vi fann honom och blev delaktiga i honom genom tron. Började inte våra hjärtans harpor att sjunga samma som den himmelska härskaran då "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden till människorna ett gott behag".

Det är en stor nåd att ännu i Finland, en sådan frid och i lagens skydd får vi samlas i julgåvans namn för att fira högtid. Tackande och prisande honom. För många är det den sista julhögtiden på denna jord, o att det skulle vara så också för mig.

H. Näätsaari

(RS 1938: 12)