NATTVARDENS VÄLSIGNELSE OCH VÄRDE

”Tackade bröt det och sa: Ta och ät, detta är min kropp som bryts för er, gör det till min åminnelse” (1 kor. 11: 24).

Många starka hinder kan plåga den troendes hjärta och hindra från att gå till Herrens nattvard för att njuta därav, hindren vill stjäla helt trösten, vederkvickelsen och glädjen som nattvarden vill ge. Ett sådant är också att någon håller den som en sådan högtid eller offer där vi skulle ge Gud något gott, vi kommer inför altaret till Herren med vår fromhet, ånger, tro, böner och bättringens offer. Vi ser inte att nattvarden är ett nådemedel, där Herren ger åt oss fattiga nedstämda barn tröst, kraft och vederkvickelse som vi behöver.

Nattvarden är det samma som en hörbar predikan, men i den form Jesus instiftat. Det är inte en plats där nya födelsen sker, inte heller platsen dit vi kommer för att visa upp oss för Gud, eller att ge Honom något gott, tvärt om att vi skulle få av honom det goda, nämligen hjälp för vår svaga tro, bristfälliga vandring och bön. Så kommer vi till nattvarden som ett nådemedel där vi söker hjälp emot våra brister.

Du är rädd för att komma till Herrens bord när du vet dina dagliga brister, i ditt tycke är du inte som en sann kristen borde vara, i tron och i livet finns sådant som är smärtsamt och ditt kristen liv känns bristfullt, därför vågar du inte komma till Herrens bord. Vad annat är detta än att vi glömt vad nattvarden och dess betydelse är nämligen leda till bättring och stå emot dessa i livet smärtor och svagheter.

Om nu allt skulle vara bra i din kristendom, tron och i livet så skulle du inte behöva detta nådemedel. Kristus kom ju för att kalla syndare och inte rättfärdiga, som Han säger” Friska behöver ingen läkare men de sjuka.” Tänk om den naturligen sjuka skulle säga: Jag törs inte komma , jag är allt för sjuk, blodet är orent och svullnaderna onda, så dålig kan jag inte gå till läkaren. Skulle inte detta hållas som dårskap, och sägas att läkarna är ju till för sjukdomar. Det är desamma med nattvarden, låt oss därför aldrig glömma vår Frälsares avsikt med detta nådemedel. Vi ska inte gå till ny hedendom i det att vi omintet gör dess betydelse varför sakramenten är givna. Han sa själv då han givit och välsignat om sitt blod: ” Utgivet för många till syndernas förlåtelse”.

Låt oss inte heller tänka att nattvarder räcker för oss till att bli saliga, lika litet att vi en gång gjort bättring, vi behöver alltid förtrösta och lita på det hörbara syndernas förlåtelse och så tvätta våra fötter ifrån syndens damm. Till tröst emot synden och plågor för sina barn har Jesus instiftat nattvarden. Luther säger: ” Nattvarden är den helige andes frukt och till alla troende till trons styrka, syndernas förlåtelse och ett evigt liv.”

Broderligt

V. Kaikkonen

(RS 1966: 2)