NÅGOT LITE FÖR DE KRISTNA

Sucka inte mot varandra, kära bröder, så att ni inte blir fördömda. Se, domaren står för dörren. (Jak. 5:9)

Ta mina bröder, profeterna till föredöme i bedrövelse och tålamod, de som har talat Herrens namn. (Jak. 5:10)

Här i den 9:nde versen varnar aposteln de kristna från att sucka mot varandra. Det se ut, som aposteln Jakob hade fått erfara den bitterheten , att de kristna hade ropat mot varandra. men fastän aposteln har skrivit det till den tidens kristna, så är det ändå Guds plan som är utsträckt till oss. För är det inte även i vår tid, vi själva, tvingar oss till att ropa mot varandra. En säger: du har ett annat sinnelag. Den andre säger: Du är inte i samma ande som vi. Den tredje säger: du måste bli väckt på nytt. Någon annan säger: ni godtar inte förstföddas församling. är inte detta att ropa mot varandra? Men aposteln nekar de kristna ändå från att ropa mot varandra, så de inte hamnar i förtappelsen. För han säger: Se domaren står för dörren. Moses, vilken ni förtröstar er på. vi ser, att fariseernas domare var Moses. Men inte en enda kristen vill ju bli dömd av Moses? För om en kristen inte vill bli dömd av Moses, så måste han förbli på Sions berg, var man inte ropar mot varandra och där inte lagens förbannelse hörs.

Vad är orsaken till det, att de kristna ännu suckar till varandra? Månne orsaken måste vara i det, att man vakar inte vid korset och ser hur självaste ärans Herre- felfri och ren- lider och dör för vår skam, uselhet, hårdnackade, felande och orenhet. Orsaken måste vara i det, att den onde vill avskilja oss som vete. På samma sätt som vårt eget kötts syndiga böjelser, som alltid är på hårdnackat gentemot den himmelska rösten, är till hjälp åt djävulen. Vårt kött vill alltid söva in vår själ, för att vaka är en förskräckelse för vårt kött. Att se på korset får ändå djävulen och vårt eget kött dödliga sår och själen får glädjas för det eviga segerns hopp på Sions berg. För om vi vunnit över synden, världen och djävulen genom Jesu blod och genom vittnesbördets ord, så har vi ändå inte vunnit den oförgängliga ärans krona. Vaken ännu se på Jesus- som en föredöme av fördragsamhet uppå korset: och låt oss kämpa uti fördragsamhet, så att vi vinner segerkronan. “ Den som segrar, skall jag låta äta av livets träd, som är mitt i Guds paradis”, säger Jesus. Låt oss förbli på Sions berg, så att vi inte behöver ropa mot varandra. Det är inte en verkan av Jesu sår, om avundsjukan, ära eller mänsklig visdom får regera. Världens människor- de sorglösa, nådejuvar och självfromma- i dem regerar avundsjukan, ära och mänsklig visdom, men i Herrens församling får inte sånt regera, för vår regent är Kristus.

Så, vi hamnar inte i förtappelsen bröder och systrar, när vi kämpar så, så att vi inte ropar mot varandra, utan förnekar oss själva uti alla tvister, världens syndiga strävanden och mot vårt eget kött vilja. Lå oss se på Jesus på korset, därifrån strömmar ännu kraft att stå emot synden. Om vi har hamnat i att ropa mot varandra, så är vår försvarare på vår sida, Låt oss förtrösta oss på honom med ödmjukt och ångrande hjärta. Jesus förbarmar sig över den ångrande, men han kan inte förbarma sig över dem, som gör synd på nåden eller obotfärdiga.

Aposteln ber att som förebild av bedrövelsen och fördragsamheten från de profeter, som talat Herrens namn. Profeterna i gamla testamentet har fått lida djävulens och världens vrede och förföljelse, som är ett tecken, att de varit Herrens tjänare. Gamla testamentets profeter har varit hatade av sitt eget folk, så väl som av den romerska kejsarna som romarna har de kristna i Rom hatats av sitt eget folk. Nu under vår tid är även de kristna föraktade av sitt eget folk, även från de präster som är i en död tro i Europa och Amerika. De finns månget sorglöst hjärta som har så stor vrede gentemot de kristna, att de skulle slicka i sig de kristnas blod, om de hade haft löfte till det. men Gudi vare tack, han har bundit fast kopparormen, den gamla masken, genom en kristen riksdag, så att inte kopparormen kommer åt att suga de kristnas blod. Inte kan kopparormen lura de sorglösa att till att döda de kristna förrän han lösgörs för att åter rasa. Oberoende när detta sker, att de sorglösa får lov att ta flå de kristna, så tror jag, att alla djävulens slavar, såväl de döda trons lutheraner såsom även de hemska Guds smädare, socialister- är redo att komma överens inbördes för att döma de kristna, precis på samma sätt som Herodes och Pilatus kom överens att ha fått Jesus i sina händer.

Djävulen har inte heller i den här tid att ta fast i skinnet, för vi har fredstid. Nu har vi den tid, som Johannes såg i uppenbarelsen, att en ängel ropade från solen. Ropar inte även nu Guds Son genom sin församling från solen - Guds Sons rättfärdighet - kristenhetens ljus till alla fåglar som flyger under himmelen. Nu ropar Guds Son till de som är högre såväl som till de som är lägre, små och stora och kallar dem till Faderns aftonmåltid. Guds Son ropar genom såväl som det lästa som det predikade ordet.

Men fast vi nu har en så stor frid, att vi får predika för hög såvä som för låg, så har vi inte alltid ändå en inre frid. för djävulen går omkring och är fruktansvärd och försöker få de kristna till tvedräkt inbördes, för det får man lida mycket av. Därför är apostelns råd till oss välbehövlig. låtom så då oss taga bedrövelsen och tålamodets som förebild från de profeter, som har talat Herrens ord. Men framför allt må vår Herre Jesu tålamod vara vår förebild. Låt oss lida för varandra. Låtom oss inte klaga så hur mycket vi får lida för andra, utan låtom oss vandra mycket mer så, hur mycket de andra kristna får lida för vår skull. Vi förväntar oss inte käre bröder och systrar dagar utan problem, men lås oss lida ännu en liten tid. Inte är korsets väg, varken i freds eller maktens tid, något annat än lidandets väg. Genom svårigheterna går vägen till äran. Herren har genom sorgens, plågornas sönderkrossat dörren till paradiset till den ångrande och troende. Genom plågorna har han gått in i härligheten. Där väntar han på oss i stor förhärlighet och nog är han än idag vår mat och dryck.

Låtom oss vaka och tåla! Snart kommer slutet av vägen och då de som har kämpat till segern, och som kommer från den stora bedrövelsen, kröns med den äran oförgängliga krona. Då hålls lammets bröllop i det rätta fädernes landet på den härliga stranden, där alla som tidigare plågats, då är de friska, och i vita skinande kläder, härlighetens krona på huvudet och seger palmen i handen och böjer sig inför tronen för att sjunga ljuvligt tack och lov för evigt till Konungen: halleluja, tacket och äran till Gud och Lammet. Låt oss ännu tro på Jesus käre bröder och systrar. med trons ögon ser vi hur fosterlandets strand skymtar där borta. Vår kamp är inte fåfäng. Amen

A.V.Koistinen

(Armonsanoma 1905:9)