NÅGRA ORD OM TVETYDIGHET

Närma er Gud, så skall han närma sig er. Rena era händer, ni syndare och rensa ert hjärta, ni ostadiga (Jak.4:8).

Vår salighet beror helt och hållet på Gud, honom som vi behöver närma oss. Men hur kan vi närma oss Gud, då Gud är helig och vi är syndare? Det är inte möjligt på något annat sätt än genom Sonen, Jesus. Därför lär Guds ord: Låt oss därför med förtröstan gå fram till nådastolen, för att vi skall få barmhärtighet (Hebr.4:16). Det blodiga offret, Herren Jesus, är den nådastolen och den hela nåden genom vilken vi tjänar Gud (Hebr.12:28) och då får vi närma oss Fadern, ja komma honom så nära som Jesus själv har bett av Fadern: ``Att de skall vara ett, såsom du Fader i mig och jag i dig, att de också skall vara ett i oss (Joh. 17:21). Då vi så nära har fått bli förenade med den treenige Guden, så får vi vara fria och förtröstade. Kraften kan då flöda till våra själar från livets träd, och denna kraft håller oss alltid förenade med Gud och med varandra. I den blodskällan som väller fram från livets träd blir även händer renade ifrån blodsfel och från hjärtan rensas orenhet så att man inte vill vandra i två olika skepnader, såsom aposteln varnar: Rensa era hjärtan ni tvetydiga.

Hur oerhört mycket finns det inte av skrymtaktighet och tvetydighet, och inte endast tvetydighet, utan också av flertydighet och detta då det är fråga om det andliga området. Sådant finns mycket av bland dem som någon gång har fattat kristendomen, men sedan har förändrats till att bli såsom moln utan vatten, som drivs av vinden än hit och än dit, kala, ofruktbara träd, tvåfaldigt döda och med rötter uppryckta (Jud.12). Ibland uppenbarar dessa sig som fariseer, någon gång som publikaner, en annan gång bräker de som får, särskilt om de vet att någon kristen finns inom hörhåll; på detta sätt försöker de dra lärjungar till att börja följa dem (Apg.20:30). Men vad är det som leder dessa till tvetydighet, sådana som tidigare i endräkt har vandrat tillsammans med Guds barn i Jesu efterföljd?

Aposteln säger: Rensa era hjärtan ni tvetydiga. Är inte detta orsaken, att deras hjärtan har blivit orena och har inte blivit rensade. Man har inte visat lydnad emot Guds ords förmaningar, inte heller emot samvetets röst och därigenom har den falska äran blivit ett hinder till att man mitt i Guds rike skulle kunna träda fram sådan man är. För att skyla sin orenhet har man sedan börjat utöva egenrättfärdighet och på detta sätt har samvetet blivit förhärdat så att dessa även har försökt dra med sig andra Guds barn i denna orenhet, sägande så, att inte är det Guds Ande som straffar för synden. Om sådana stackare kan man inte säga annat än att deras samveten är brännmärkta (1.Tim. 4:2). Många av dessa stackare har gått så långt bort, att de har blivit smädare av den Helige Ande, och således begått den synd som ej blir förlåten (Luk.12:10). Nog borde människobarnen betrakta salighetens sak med sådant allvar att man inte skulle leka med den heliga sanningen och på det sättet störta sin odödliga själ ner i fördärvets gap.

Låt oss för den skull, bröder och systrar, förbli i nåden och evangeliets sanning intill änden. Jesus säger: ``Och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria (Joh 8:32).

Matti Suo

(RS 1948: 5-6)