SKRIVELSE FRÅN LAPINLAHTI

Gud käre himmelske far kallade i sin stora visdom hem vår dotter Aina Vilhelmina i april 1905 i en ålder av 14 år och 16 dagar. Hon var genom tron på livets väg kämpande från barndomen. Med glädje lämnade hon detta sorgens land, ofta behövde hon tigga om nåd. Med ödmjukt hjärta bad hon om förlåtelse av alla närvarande kristna när vi hade bönemöten under påsk. Hon bad även av mor, syskon och även mig av förlåtelse. Hon lämnade gott vittnesbörd åt oss alla som hon kände. Hon talade ofta om att flytta härifrån, att snart får hon komma att tacka Gud omkring lammets tron. Med alla heliga och dem rättfärdiga som flyttat tidigare.

Detta är för oss och särskilt unga en dyrbar påminnelse, att Gud även kallar hem en ung vilken stund som han vill. Denna världens kärlek för mäktigt som en ström även den unges hjärta. Särskilt i umgänge med icke kristna. Detta är ett fint garn som fienden använder och drar till världs kärlek. Om vilket är skrivet att: Världens vänskap är fiendskap emot Gud.

Därför säger också jag att: Hata den av köttet besmittade klädnaden, behåll saltet i denna värld, bekänn frimodigt Jesus Guds son som er salighet. Kom ihåg att vakna och se Jesu blodiga steg ifrån Getsemane till Golgata berg. Hur han i stor nöd svettades blod i örtagården kysste Jorden bedjande himmelske fadern, under bittra kalken som han drack i vårt ställe. Såhär stred han emot världen döden, helvetet och fienden om kom med seger, åt alla människor som ödmjukar sig till bättring för synden emot Gud och människor.

Vi har återlösningen genom hans blod nämligen syndernas förlåtelse genom hans nåd rikedom. Så är min och Guds barn vilja här i Lapinlahti att slippa bort från Kedars trånga boning, här är fördärvets land, där vi ofta känner det egna onda lustar och frestelser i ökenland. Det plågar ofta vår odödliga ande och förnyade vilja.

Vi får vara säkra och trygga att Jesus inte lämnar sina egna. Dem som han köpt med sitt blod och lyft dem upp ifrån helvetets djup. Där igenom berett en färdig salighet genom sitt lidande och död, för att få oss heliga och ostraffliga inför sitt ansikte. Om vi bevarar grundande och ovacklande i evangelie hopp i tron på Herren Jesus till slutet. Då skall vi med äre kronan sjunga omkring lammets tron Amen och halleluja tillsammans med de etthundrafyrtiofyratusen och skaran som ingen kunde räkna.

Lämna nu i den gode herrens Herren Jesus omvådnad och bed för oss alla Guds barn och att svaga livets väg vandrare.

Detta skrev er broder i tron

J. Hakkarainen

(Armonsanoma 1905:11)