TVÅ FÖRBUND

”Se, den tiden kommer, säger Herren,då jag skall göra ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus. Inte ett sådant som det förra förbundet var som jag gjorde med deras fäder då jag tog dem vid handen, för att jag skulle föra dem ut ur Egyptens land, vilket förbund de inte har hållit och jag måste tvinga dem, säger Herren. Utan detta skall vara förbundet som jag skall göra med Israels hus efter denna tid, säger Herren. Jag skall ge min lag i deras hjärtan och skriva den i deras sinnen, och de skall vara mitt folk och jag vill vara deras Gud. Och ingen skall lära den andra, inte en broder den andra, och säga: Känn Herren, utan de skall alla känna mig, både små och stora, säger Herren, ty jag vill förlåta dem deras missgärningar och aldrig mer komma ihåg deras synder.” (Jer 31:31-34)

I det upplästa stycket talar Gud genom profeten Jeremia om två förbund, först om sådant, som inte Israel kunde hålla, och för det andra ett sådant, där Gud ger sig tillkänna för människan genom att skriva hans lag i deras hjärtan.

I frågan om att bli salig finns inte andra ställen annat än fråga om dessa två förbund, där man har så olika åsikter om. de som är andligt likgiltiga i detta är nog ens till sinne, när de håller saken som ringa. Men alltid, när det fråga om väckta själars frälsning, har även den här saken kommit till att granskas, och av det har strid uppstått. Enligt evangelisten Lukas vittnesbörd i Apostlagärningarna ser vi i den första nya förbundets församling härskade enhällighet. Det tog en tid tills, Herren började ”med andra får”, det är hedningarna, att samla dem till fårahuset. Då startades det första lärostriden om lagen. Från det har det ofta varit strid. Och ofta har det varit frågan om lagens och evangeliets förhållande.

I vår text talar Herren om två förbund. Det är vi nog överens om, vilket av dessa är ”gamla” och vilket är ”nya”. Herrens egna ord är tydliga. Det första förbundet var, ”det jag gjorde med deras fäder, ty jag jag tog dem i deras hand för att leda dem ut ur Egyptens land vilket förbund de inte höll.” I det senare sa Herren att Han ”förlåter deras onda gärningar och aldrig kommer komma ihåg deras synder”. Frågan är å ena sidan om lagens förbund och andra sidan om nådes förbundet, som Gud har gjort med det fallna mäniskosläktet i sin Son Jesus Kristus.

”Den tid kommer”, säger Herren. Han säger inte att ”tiden är inne”. Han talar om den kommande tiden, ty hans blick skådar det nya förbundets dagar. När Herren ämnar skapa det nya förbundet, så ämnar han inte skapa det såsom det som det första. Nya förbundet är helt annorlunda. Det finns mycket folk, som inte har svårare att förstå skillnaden mellan lagens förbund och nådens förbund. Till mig har man ofta sagt, att det finns ingen skillnad mellan Mose lag och Kristi lag; bägge säger: ”Begå inte hor”, ”stjäl inte”, ”hav icke begär”. I sanning säger ju bägge så. Låt oss se var som helst de tio budorden finns motsvarande innehåll i Kristi lag. Så var är skillnaden mellan dem? Att det är så framgår tydligt av Guds ord i hans meddelande om att skapa ett nytt förbund: ”inte ett sådant som det tidigare var”. om det inte hade varit skillnad mellan dessa två förbund, skulle Herren på sin höjd haft för avsikt att förnya det förra och inte ge ett nytt.

Herren själv uppenbarar att det är två ställen, där det nya och gamla förbundet skiljer sig från varandra. I Sinais lag finns löften om ett evigt liv till var och en. som håller allt, som lagen säger. Det är helt säkert, att människan kan bli salig i lagens förbund, men endast med ett krav, att fullborda hela lagen. Annars hörs en förskräcklig dom: ”förbannat är var och en, som inte gör allt, som står skrivet i lagen”.

Därför kunde inte Israel hålla det förbund, som Herren sade: ”vilket förbund de icke höll”. Låt oss var och en nu pröva sig hur man har lyckats hålla lagen. Kanske du har lyckats tukta din fot eller hand, att du inte med flit gett dem i syndens tjänst. Men lagen säger: ”Ha icke begär”. Fast vi antar att du genom hela ditt liv har lyckats leva som en ängel utan att begå någon synd och sedan en gång så skulle du i ont begär sett på det andra könet, så dömer lagen dig till en evig förbannelse.

Det finns inga hemskare motståndare till lagen, antinomier, än de, som lägger Guds lag på de troende och tar bort domen från lagen såsom fariseerna. De i sin tid betalade Gud tionde av sin minsta växter, mynta, kummin och dill, men Jesus sade att de använde lagen fel eftersom de tog bort domen från lagen. om man tänker brett i det här hänseendet: människan kan ju inte vara fullkomlig, men nog är Gud ändå nådig. Lagens lärjungar försöker nog hålla lagen, men tillstäder inte att lagen dömer dem till hopplöshet. Här är det första stället, där lagens och nådens förbund skiljer sig från varandra, nämligen i det, att alltid och allestädes, där lagen är, dömer den överträdaren utan barmhärtighet till den förbannade förtappelsen; om nådesförbundet säger Herren: ”Jag vill ge dem förlåtelse för alla deras onda gärningar och kommer ej mer ihåg deras synder”. I 8:nde kapitlet i Hebreerbrevet säger Herren: ”Jag blir blidkad över deras orättfärdigheten och deras synder och ondska skall jag inte mer komma ihåg” (v12)

Nya testamentets grund och botten är nåd och att förlåta. Ett annat ställe, där dessa två förbund skiljer sig från varandra, är det, eftersom Sinais lag inte har väckt kärlek till Gud, men det börjar i det nya förbundet i nåden och syndernas förlåtelse. Om någon säger sig ha kunnat älska Gud i lagens förbund, visar Han med det, att han inte ännu har erfarit lagens inverkan. Lagen väcker en människa till den hemska tanken, att måste på sista dagen stiga framför den rättfärdige Guden. Om lagens verkan är på samvetet och döds budbärare kommer och säger: ”Beställ om ditt hus ty du måste dö”, så blir det nöd. Det finns ingen under lagen som inför döden saknar att i kärlek stå inför Guds tron. Det är rent skrymteri att tala om kärlek i skolan om Guds lag. En vän gläds vid möte av en andra vän. Men när lagen har fått i den fallna människan uppenbara fiendskapen mot Gud, så skakar själen av bara tanken att möta Gud.

Men i det nya förbundet gör Herren sig så känd, att nådeförbundets barn suckar och saknar: “Oj, när skall jag komma för att se Guds ansikte?” Ni har sett och själva hört, Gudsbarn, hur tackrösterna inte har tystnat hos många som förut ofta varit frestad och plågat nådesbarns mun, gläds däröver, att döden kommit honom nära. När Sinai lag ställer krav på människan utifrån och predikar om förtappelse därför, eftersom människan inte har kunnat uppfylla Guds lags krav, så gör Gud det nya förbundets lag genom Kristus, känd som en kär Fader, förklara faderskärleken. Inte har Gud i sin dom ”du måste döden dö” ändrat sig; även i himlen ljuder ett evigt tack till Gud för det, att han domar är sanna. Men i Gud ord talas det om en Admas efterkommande, som en gång skall stå under domen och förberedde efter lagen en välsignelse till mångtusende barn.

Evangelisten Lukas visar på vår Herre Jesus som var en Adams efterkommande var inte själv en lagförbrytare eller överträdare. Han steg på grund av Guds kärlek och nådesbeslut under lagens förbannelse i vårt ställe, för att vi skulle komma under nåden. Jesus, Guds evigt för blivande ord, där Gud hade lovat förlossning och frihet från fallets vrede, iklädde sig den fallnes kött och blod. Vi ser i Honom som lagens fullbordare, som till sista prick uppfyllde lagens stränga krav. Vi ser Honom i lagens förbannelse och som bärande av förbannelsen träd vid sin sida, som Paulus vittnar: ”Kristus har förlossat oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för oss, ty det är skrivet: förbannad är var och en som hänger på träd”(Gal 3:13). Så var Kristus enligt lagen förbannad i vårt ställe för oss stackare som var lagens förbrytare. På Golgata kors var han under Guds dom, som han hade fällt så han sagt: ”Du skall döden dö”. Vår Herre Jesu död var ej endast en lekamlig död, som i sanning var hemsk och blodig, men Han led döden som sådan som Guds dom betyder över de fallna, åtskild från Gud. Så ser vi lagens förbannelse på Honom. Han bar den och tog bort den, från oss.

För den skull säger Herren: “Jag blir blidkad över deras orättfärdigheten och deras synder och ondska skall jag inte mer komma ihåg”. På denna grund så hörs för oss här i dödsskuggans dal försoningens ord, som är från Guds tron: synderna är förlåtna. Skulden är nu med blod kvitterat. vilken ljuvlig skatt det var, när en människa under lagens förbannelse fick höra evangeliet på grund av Jesu blodiga offerdöd, “Din synd är dig förlåten!” När vi i hjärtat trodde det ljuvliga budskapet, så blev Gud det allra dyrbaraste för oss, Gud, som väckte, vårt samvete som var under lagens förbannelse som förut var räddhågad och skakade.

När syndernas förlåtelsens blodiga evangelium kom till tron, skrev Gud i sin kärlek den brinnande lagen i våra hjärtan. Kom ihåg, bror och syster, hur du gång på gång svor: Jag lyder dig min Herre och min Gud, ty du frälste och gjorde mig fri från lagens förbannelse. Så blev Gud känd. Guds vilja är inte för de benådade, såsom Sinais lag som var skriven på stentavlor, utan Kristi lag fick innehåll. Paulus säger om det: “Kristi kärlek tvingar oss”, 2 Kor. 5:14.

Ingen har förut lärt känna den kärleksrike Guden förrän den från döden uppståndne Frälsaren har kommit för att förklarande av skrifterna öppnat förståndets ögon. Då det blev en klar och upplyst sanning, att skulden är med blod betald, gjordes nya trohetslöftens förbund med Gud. Det nya förbundet, där Guds Ande utgjuter sitt blod till rening för det troende hjärtat, gudsbarn är ej mer under lagen, som Paulus vittnar: ”om ni regeras av Anden, så är ni inte under lagen”(Gal. 5:18). Men om nya förbundets barn tänker, att det spelar ingen roll hur jag lever, nog kommer jag ändå bli salig här i nådesförbundet, så vittnar det ej mer att Kristi Ande regerar i honom. Guds nåd är nyttig, den lär att överge ett ogudaktigt leverne och världsligt begär.

Känner du skillnad i dessa två förbund. Bägge är på olika grunder och botten. Sinais förbund lag säger: “Gör detta så får du leva” Jag skall förlåta deras missgärningar och ej komma ihåg deras orättvisa”. Till den nya lydnaden får man inte kraft från något annat ställe än uti syndernas förlåtelse. Som en konstant fortsättning och kraftskälla för ett Gudsbarn är det, i vilken vi har förlossning genom hans blod, nämligen syndernas förlåtelse (Kol 1:14).

Må nådens Herre ge oss en lycklig fattigdom, att för oss lämnas ingen annan trygghet än att vi är köpte med blod. Om det blodiga offret får grunda syndarens själ och hjärta, o hur Jesus blir omtyckt och kär vän för denne. Med hjärtats innerliga önskan tjänar han Jesus och lever sitt liv för honom, som gamle Sions sångaren sjunger: “Min tjänst gör jag åt Jesus, det är ingen plåga”.

Låt oss ge äran till det slaktade Lammet, som en så nådig och trogen överstepräst är nu inför Guds tron. Då vill vi inte fara på världens stigar och behöver ej mer heller Mose stränga tuktan. Sinais lag har inte Gud avsett till lärare för nådesförbundets barn. Deras lärare och ledare är utgjuten i deras hjärtan Den Helige Anden. Paulus visar noggrant, att de som blivit tvagna med blod har dött bort ifrån Mose lag(Rom 7)

Endast som en följeslagare till den uppståndne Herren Jesus kan vi bära frukt till Gud. ”Jag har genom lagen dött, för att jag skulle leva för Gud”, skriver Paulus i Gal 2:10. Enligt människoförstånd skulle det vara bättre, att när vi lever efter lagen, lever vi också för Gud. Men Gudsord visar motsatsen, att först när vi dör bort från lagen, så lever vi för Gud. Vi har ju dött bort ifrån lagen, hörde vi Paulus skriva till de kristna i Rom. Inte har lagen dött men vi dog av den. Lagen förblev densamma och inte en prick av dess hårda krav förändrades, men vi dog bort från den. Men när vi fick genom tron på Jesu uppståndelses och nådens kraft att uppstå till ett nytt liv, lagen reste sig inte upp med oss, men Gud utgöt sin Andes lag i våra hjärtan.

Låt oss nu hålla kärleks förbundet som dyrbar, som vi har gjort och svurit oss till Kristus. Herren Jesus sträcker ut sin genomstungna händer till att ta emot oss vid livets afton. Då får vi samlas runt Hans tron alla de från jorden köpta skara och förenas i en evig seger psalm, sjunga amen och halleluja till Gud och Lammet.

Må Guds frid vila i alla nådesförbunds barns hjärtan!

Juuso Runtti

(Predikan hållen i Kuivaniemis kyrka 1924)

(RS 1941:6)