UPPMANING TILL VAKSAMHET

Men strax efter den tidens vedermöda skall solen bli mörk och månen skall inte ge sitt sken och stjärnorna skall falla från himmelen och himlarnas krafter skall bäva. (Matt. 24: 29)

Dessa ord har vår Herre Jesus talat till sina barn som uppmaning till vaksamhet, ty om någonsin, så nu behöver vi vaka i tron, i denna världens yttersta tid, då själafienden djävulen försöker med all kraft att förvilla Guds barn, vetande att han har lite tid kvar (Joh. Upp. 12:12). Enligt mitt förstånd talas inte här om den naturliga solen, utan om Guds ords, eller med andra ord sagt, evangeliets sol. Paulus säger till Korinterna i 2:a epistelns 4:4 ” för vilka denna världens Gud har förblindat de otrognas sinnen, så att inte evangeliets ljus av Kristi klarhet, som är Guds avbild, skall lysa för dem.” Den naturliga solen förmörkas inte annars, om inte månen går framför solen. På samma sätt är det andligt, om det naturliga förståndet går framför evangeliets sol, då förmörkas evangeliets sol. Och såsom månen inte lyser, om den inte får sitt sken av solen, så förstår inte heller det naturliga förståndet Guds ord om inte evangeliets klarhet får upplysa det. ”Men den naturliga människan förnimmer inte något av det som tillhör Guds Ande, ty det är för henne en dårskap, hon kan inte begripa det, ty det måste andligt dömas” (1 korint. 2:14). Inte har vi bröder och systrar genom vårt förmörkade förstånd förstått det första gången heller, då pånyttfödelsen förklarades åt oss enligt Guds ord, vi begrep inte heller, när syndernas förlåtelse förkunnades att där förläts nu våra synder. Men när vi fick den Helige Anden i nya födelsen, så upplyste han vårt förstånd och det kändes underbart, när vi förstod att av ett djävulens barn blev det nu ett Guds barn. Därför kära bröder och systrar, vi skall inte bedöma Guds ord enligt vårt fördärvade förstånd, utan låtom oss enfaldigt tro synderna förlåtna i Jesu heliga namn och dyra blod, så får Gud med detta sitt evangelium genom den Helige Ande upplysa vårt mörka förstånd och vi kan tro oss själva till Guds barn och döda köttets gärningar. Vi kan inte börja tro och vandra som denna världens guds, djävulens, tjänare, vilkas förstånd Gud inte har fått upplysa med sitt evangelium därför att, de med sitt mörka förstånd mäter Guds nådesordning.

Och stjärnorna skall falla från himmelen. – Johannes såg en röd drake dra en tredjedel av himlens stjärnor ner på jorden (12:4) och i 9:1,2 såg han en stjärna falla från himlen ner på jorden. Åt honom gavs nyckeln till avgrundens brunn, o.s.v. O hur tråkigt det känns, då en stjärna efter den andra faller ner från nådens himmel ner till jorden, det är att ett Guds barn blir ett djävulens barn. Jag skulle önska säga åt er, ni som fallit bort ifrån nåden: Vad är det som är så kärt och dyrbart för er här i förgänglighetens land, att ni kan lämna det eviga livet och den dyrbara rätten att få vara Guds barn. Är det lite som Gud har behövt arbeta, då Han först har måst väcka ifrån syndens sömn och sedan leta i världens öken för att få välsigna till sitt barn. Är det lite den plåga och lidande, som din och min älskare Herre Jesus har fått se och utstå då han betalade vår tunga syndaskuld. Gå och beskåda örtagårdens jord, den är ännu röd av blod; gå och skåda de oskyldiga händerna, ansiktet, huvudet och kroppen, då Han, himlens och jordens Herre, med sin blödande, bespottade, törnekrönte och söndersargade lekamen bär det tunga korset till Golgata kulle, på vilket Han sedan låter sin oskyldiga lekamen, händer och fötter korsfästas och utgjuter sitt oskyldiga blod till sista droppen och utropar förlåtelse åt alla sina mördare. Du fallna barn, gå likt den förlorade sonen till fadershemmet, där ikläds ännu förlorade söner och döttrar, ännu räcker Jesu blod till att tvätta bort dina synder. Skåda inte på din egen syndfullhet, utan se dig själv som helt salig och ren i Jesu rättfärdighet och Hans blods renhet.

Och himlarnas krafter skall bäva. – Har man inte förstört och förstör Guds heliga ord med förståndets visdom. Snart kommer den tiden, som profeten Amos talar om i 8: 11, 12 och 13: ” Se, tiden kommer, säger Herren, Herren, då jag skall sända en hunger i landet, inte en hunger efter bröd, eller törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Så att de skall löpa omkring hit och dit, från det ena havet till det andra, från norr och till öster, för att söka Herrens ord och de skall dock inte finna det. På den tiden skall sköna jungfrur och ynglingar försmäkta av törst”. Det är bedrövligt, att man förvränger Guds ord enligt det förmörkade förnuftet, så att ingen skall bli salig.

Det är en dyrbar sak, att vi håller fast vid ett rent Guds ord, och inte börjar sträva efter visdom, ty därav får vi skada. Då vi enfaldigt tror alla synder, svagheter, fel och brister, förlåtna i Jesu namn och blod, vinner vi alla syndens lockelser. Må vi lyfta upp våra huvuden, vår förlossning nalkas, ty det visar och vittnar tidens tecken.

Be också för mig, att jag som enfaldig orka kämpa ända till slutet. Hälsningar till alla Herrens egna, kända och okända. Läs detta mitt bristfälliga brev med förlåtsamhet. Tecknar er ringaste broder i tron.

Eino Rimpiläinen

(Siinoin Lähetyslehti 1917: 4)