VARI BEHÖVER TROENDE VARA ENDRÄKTIGA

Svaret lyder: I Jesus Guds son. Ty Fadern har befallt att höra hans Son. Och detta bud gäller alla människor. Varifrån kommer då tvedräkt? Det kommer därifrån att man inte hör Sonen. Inte uppmanar Sonen någon till tvedräkt, utan tvärtom till endräkt. Varför säger då Guds son: “Att inte alla som säger Herre, Herre skall ingå i Himmelriket”? Utan allenast den som gör min Faders vilja, hörer Sonen. Här uppfylls också det att ”lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar”. Faderns befallning om olydnad är att det är en trolldomssynd. Det här är enda orsaken till tvedräkt. Det är förunderligt att det finns endast ett skäl till tvedräkt. Och detta lär man sig inte att undvika, att man skulle förbli endräktiga och hålla Faderns bud.

Huru blir det klart och huru känner man igen vilka som varit hörsamma Faderns bud? På så sätt att han är inympad i det sanna vinträdet Herren Jesus Kristus, och om han behålllit det första, det som hans själ har haft behag och kärlek till, och bevarat den första kärleken, så är han en sådan som inte har behov att gå ut ur Guds tempel, det är, det nya Jerusalem.

Nog är det en dyrbar sak, kära reskamrat, att man har hållit fast vid den första, på det förflyttas man till Himmelen. Det håller att leva och dö på. Och när man här får tro synderna förlåtna i Jesu höga namn och heliga blod, där var syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet, så var, min vän, trofast intill döden, så får du livets krona. ”Ty utan tro är det omöljligt att behaga Gud.” Den som vill komma inför Gud, han behöver tro att Han finns och lönar den som söker honom”, så utbrast aposteln när han skrev åt hebreerna. Fastän det finns tusentals hål i själafiendens sil, som vill droppa en grupp hit och en annan dit, men när man förblir i hörsamhet gentemot Fadern och Sonen så blir alla vinnare. Han är förunderlig “Sonen Jesus”, när vi vinner genom honom allting. Den sanna segern har kommit genom Lammets blod och genom vittnesbördets ord. Vi har fått dubbelt ur Herrens hand för alla synders skull. Var vid god förtröstan, reskamrat, som har hållit fast vid den förste, nämligen Jesus. Med honom är det gott att leva och dö. Israels Helige är stor bland sina egna. Det är i sanning sant, amen.

er broder

Jacob Kujala

(RS 1937:3)